Jag känner mig så arg och besviken på min så kallade mamma!!!!

För jag bad Elise´s att ta med dopklänningen ifån mamma.. för jag ville ha den här hemma så man kunde få drömma sig bort ett tag, och dessutom så måste jag ha god tid på mig när det ska planeras något... som tex dop...

Men då kläcker kärringen ur sig: Bara du inte skitar ner den!

Som att man skulle göra det med flit!!! man kan ju inte styra om bäbisen kräks eller inte på den!!

Så då bad jag Elise hälsa att jag köper en egen...!!

Jag tänker inte krusa någon bitter kärring... tycker att hon ska känna sig stolt över att jag ville föra traditionen vidare med samma klänning.... Men icke!

Just nu så känner jag ingen lust te att bjuda hon på dopet... eller ingen direkt från min släkt....

För det e INGEN som har brytt sig om att fråga mig under dom här 9 månaderna om hur jag mår... och då tycker jag att då behöver dom inte bry sig sen heller när bäbisen ha komme!!!

För passar det inte första gången så ska det inte passa andra gången!